Ba´så´t-ni-vet ... ;-)

Ja, jag fortsätter väl då ...

Jag måste be att få tacka allra ödmjukast för kommentarerna på förra inlägget. Det värmer gott i ett kantstött, gammalt poet-hjärta! Så till den grad att jag inte kan låta bli att fortsätta och publicera ännu ett alster. :-)

jag har memorerat den
låtit varje kurva
varje uppförsbacke
varje avtagsväg
tatuera in sina avtryck
i min ryggmärg

jag har lärt mig
varje bokstav
varje siffra
varje pictogram
på alla skyltar
som kantar den

vägen är inte längre obekant
jag är till och med så trygg med den
att jag vågar tillåta mig att somna
utan att riskera att missa hållplatsen
vaknar instinktivt när det bara återstår minuter
innan en ömsint smekning placeras mot min kind

------------------------------------------------------------------------
Den där skrev jag för lite mer än 3 år sedan. Då var jag nykär och vårt distansförhållande på 40 mil - enkel väg - kändes som en ganska okej företeelse (faktiskt lite mysigt att hinna börja längta efter varandra). Jag reser fortfarande samma väg. Så ofta jag bara kan, men betydligt mer sällan än jag skulle vilja ... eller egentligen vill jag ju slippa åka över huvud taget. Jag vill inget hellre än att bo på samma plats som min allra vackraste G. Tyvärr haglar det däremot inte av jobb i Norrlands inland - och inte någonstans i landet heller, för den delen, i den lågkonjunktur vi befinner oss i. Och ett jobb är ju en ganska bra sak att ha, åtminstone en förutsättning för att kunna försörja sig. I nuläget är det den enda, sista, lilla pusselbiten som saknas. I övrigt är allt ganska perfekt ... eller rättare sagt: jag vill inte ha det perfekt, det räcker så gott med tillräckligt bra. Och det är det nu! :-)

(Återpublicerad:) Okej, jag erkänner. Jag googlade ditt namn!

och så hamnade du i Bryssel till slut
med kostym och vattenkammat hår
och pepsodentsmajlet på plats,
perfekt slipad yta

du skulle nog säga
att du lever din dröm
men jag skulle påstå
att du ännu inte vaknat

du drömde stort även då,
på den tid då våra vägar
envist och ständigt korsades
i skuggorna bortom Almby allé

egentligen var vi
emot alla odds
och kanske var det just därför
vi trots allt var just det vi var

antagligen var det just det ologiska i oss
som gav våra nattliga diskussioner
det bränsle de behövde för att glöda
och sedan fatta eld, så där brutalt som de gjorde

jag höll inte med dig i dina åsikter då
och jag gör det definitivt inte nu
men jag ångrar dig å andra sidan inte heller
tvärtom är jag tacksam över den erfarenhet du är

och trots allt:
jag skulle gärna sitta ner tillsammans någon gång igen
över ett par deciliter apelsinjuice serverade i champagneglas*
och diskutera vetenskap, kultur och politik. Och det vackra i livet.



* som man för övrigt ska dricka ur varje dag,
eftersom man ju aldrig vet när man får chansen
att dricka ur dem nästa gång, som du sade




---------------------------------------------------------------------------
Någon sorts "försvarstal": Härom dagen publicerade jag det ovanstående, men tog bort det snabbt därpå. Tydligen låg det ändå kvar i diverse blog-readers och var trots allt läsbart (i alla fall för de som "prenumererar" på mina inlägg). Därför beslutade jag mig för att återpublicera det i min egen blogg. Det här ger nämligen uttryck för en annan sida av min kreativitet - poesin - även om det var länge sedan jag skrev något eget nu. Förutom den här då, vill säga. Därför kände jag mig lite "feg" och tvekade på om det verkligen var rätt att publicera. Den saken tvekar jag visserligen fortfarande på, men ... samtidigt finns det ingen anledning att inte kunna stå för dess innehåll. Däremot önskar jag mig absolut inte tillbaka till det som en gång var - jag är fullt tillfreds med livet som det är just här och nu!

På tal om kreativitet ...

Jag kan inte låta bli att smyga in ett litet inlägg till idag. Jag har nämligen ägnat den tidiga delen av kvällen åt att börja göra "sommarfint" på min balkong. Lite surfina/petunia och en lavendel pryder nu sina platser. Och i ampeln sitter en grodprins och spanar ut över omgivningarna. Jag gillar verkligen att begrava händerna i en påse jord, påta och fixa och sedan se det fina resultatet. Plantering är kreativt. Blommor är liv. Jag är glad. Just nu. Duger gott så. :-)

Jag skapar - även om det inte syns.

Jodå, inte ligger jag på latsidan, inte. ;-) Jag stickar lite, scrappar lite, inredningspysslar och står i … und so weiter ... Jag har en del små projekt färdigställda, men jag har bara helt enkelt inte kommit mig för att uppdatera bloggen. Ska dock ta mig i kragen och göra det inom en snar framtid, hade jag tänkt mig. Ett ”riktigt” blogginlägg ... med bilder och så alltså ... :-)

Sedan sist har jag också varit på bio och sett Coraline-filmen. Och jag är absolut inte mindre imponerad nu – snarare tvärtom. Inte för att filmen i sig var speciellt rafflande … men hantverket … JössesAmalia, säger jag bara! Se det senaste inlägget innan detta, så förstår du vad jag syftar på (om du nu inte redan gör det, vill säga).

Nåväl. Nu tänker jag snart bege mig ut i försommarsolen och njuta lite. Ha en trevlig helg!

Imponerande är bara förnamnet!

Jag är inte bara imponerad. Jag är i princip mållös. Sticka smått, okej ... men smått och efter diagram. Herrejisses! :-)

Det får bli ett par Nutkin-sockor

Jag har gått och funderat ett tag nu på att ge mig i kast med att sticka Nutkin-sockor, men bävat lite eftersom mönstret är på engelska och jag ännu inte är så van att tyda utrikiska mönster. Men igår kväll gav jag mig i kast med det och passade då på att använda mitt nyfärgade garn, för att även få se hur det randar sig. Jag slog två flugor i en smäll, så att säga. Jag är super-duper-nöjd över hur fint garnet "uppför sig" och det visade sig att Nutkin-mönstret faktiskt inte alls var så komplicerat som det verkade vid första anblicken. Om en halvtimme påbörjas min bokade tvättstugetid ... och det är ju sällan roligt att tvätta, men nu har jag i alla fall det perfekta tidsfördrivet i väntan på att maskinerna går klart och att kläderna torkar. Söndagen verkar alltså för min del komma att domineras av stickning, frukt-och-nöt-knaprande (Hej hej, mitt nya nyttiga liv!) och diverse repriser på TV.